Status Quo

Har inte kunnat sova på natten. Kvällens händelser spökar och oroar.

Min oro är inte obefogad ser jag när jag stiger upp. Där ligger hen igen och sover. Barn 1. Får inte upp hen ur sängen, skolan började för 5 minuter sedan och skolresan tar ca 45. Plus säkert en timme för att laga sej färdig hemma.  Men när jag säger att ”om du inte går till skolan går du inte ut någonstans på kvällen heller” får det bara till stånd ilsket muttrande men mest sover hen. Dessutom vet jag ju att om hen bestämmer sej för att sticka ut på kvällen så gör hen det. Med ett barn som vid det här laget är längre och ungefär lika tung som sin mor, är det inte så mycket att göra.

Skickade ett meil till klassföreståndaren som jag bad henne skicka vidare till hälsovårdaren.

Vi klarar inte av det här. Och jag kan bara inte sitta brevid och titta på när mitt barn förstör sitt liv. VAD skall vi göra???