• Senaste kommentarer

    Lille skutt om Storebror P och lillebror…
    Tudorienne om Storebror P och lillebror…
    Tudorienne om Vår julmeny: recept
  • Sidor

  • Mest lästa inlägg

  • Karta över centrala Thailand

    Karta centrala Thailand
  • Kategorier

  • Arkiv

  • Meta

Träff i Turkiet


Jag minns inte om jag tidigare skrivit om att jag köpte flygbiljetter till Turkiet till H i födelsedagsgåva. Turkiet därför att hans pappa bor där med sin ”andra” familj och fadern är rätt till åldern kommen. Fastän H inte vill tänka eller tala om det, är faktumet ändå det att eftersom pappan kämpar med sin hälsa, är det en tidsfråga när han kommer att lämna det jordiska livet. Eller, nåja, han är väl inte mycket äldre än min mamma, men för en man som levt i Mellanöstern största delen av sitt liv, torde den förväntade livslängden vara kortare än för en europeisk kvinna. Det är i alla fall vad H själv påstår, att det bra kan hända att han dör före mig fastän jag är så mycket äldre. I alla fall är det snart 5 år sedan H sett sin pappa senast och lika så 3,5 sedan han sett mamman och de syskon som inte flydde med honom 2016. Han har en bror som flytt från ISIS först mycket senare och jag minns mycket väl de spännande telefonsamtalen och messande när H försökte organisera flykten via Syrien till Turkiet för honom. Denna bror bor nu ca 600 km från pappan men vi hoppas träffa honom också.

Anyway.
När nu sommaren närmade sig och vi hela tiden räknar pengar för att klara oss från en lönedag till en annan, tänkte vi att vi kanske får skippa hela resan i alla fall. Men så hörde H att hans mamma och lillebror tänker försöka söka Visa för att också komma till Turkiet och träffa oss! Så nu lade vi in en ansökan om visum för H och fick det redan inom ett par dagar. Tyvärr kan de lynniga turkiska myndigheterna på Istanbuls flygfält ännu sätta käppar i hjulet för oss. Det hade de gjort för Hs systers make. De hade helt enkelt vägrat honom inträde i landet pga att han lämnat landet illegalt tidigare. Om det går på det sättet får man bara snällt sätta sig i följande plan tillbaka hem (och dessutom betala för det!).

Planen (som den ser ut idag) är i alla fall att flyga till Istanbul, hyra bil, köra till ett ställe som är i närheten av var fadern bor- men inte samma by- och sedan besöka honom en eller flere gånger och förhoppningsvis få besök eller besöka mamman och två bröder. Sedan köra tillbaka till Istanbul och kanske spendera ett par dagar där. Hur vi skall klara ekonomin vete fåglarna. Som sagt blir det inte just något över per månad så vi måste verkligen leva sparsamt.

Relationen till den ”andra” familjen är litet spänd, eller åtminstone känner H det så. Det är en muslimsk tradition som H defnintivt inte annammat, detta om att ha två eller flera fruar och familjer. Efter att ha hört till den ”andra” familjen i alla dessa år förstår han verkligen hur det känns att bli bortvald. Hs mamma är alltså den äldre hustrun som pappan egentligen i praktiken övergav när han flyttade med den nya och yngre familjen till Turkiet. Före dess bodde nog familjerna i samma stad och pappan besökte väl dem bägge. H känner och har kontakt med en av halvbröderna, men vill nog helst inte träffa någon annan i den familjen när vi åker dit. Pappans hälsotillstånd tillåter antagligen inte att träffa honom på tumanhand men kanske då med den äldrsta sonen från den andra familjen. Jag tror inte att mamman ens har någon kontakt med pappan, det tillåter väl inte riktigt den andra familjen. Men gifta är de fortfarande och mamman frågar alltid av H och syskonen om de pratat med eller vet hur pappan mår…

Summa summarum så är ju allt väldigt spännande. Det blir ju definitivt inte en avslappnande semesterresa för min del men spännande och litet roligt att träffa Hs familjemedlemmar. Och säkert för dem att träffa mig. Jag är ju nog orolig för vad de ska tycka om att jag är så gammal men H säjer att det vet de redan och att jag inte ska oroa mig. Kanske han har rätt. Tänken på att är mindre än 10 år yngre än hans mamma känns ju litet obehaglig. Men å andra sidan känner jag ju hans familjemedlemmar i Finland och de gillar mej ju, så kanske jag faktiskt oroar mig i onödan.

I varje fall skall jag reservera ett hotell/motell/hostel/lägenhet någonstans var det finns strand och saker att titta på. Helst gym också. Jag antar att H kommer att sittan 24/7 och prata med sin familj och då kan jag nog tänkas bli ”litet” uttråkad… 😉

Lösenordsskyddad: Visst är han stilig?


Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Storebror P och lillebror O


Skall passa på att uppdatera litet om P och O också eftersom jag en gång grävde bloggen ur naftalinet.

Det var som sagt just Ps födelsedag. Han fyllde nu hela 14. Fastän han nu  på många sätt redan är en tonåring, nästan en ung man, är han till sitt sätt och till sitt psyke på många sätt ännu ett barn.  Han är redan 165 lång, börjar närma sig den uppskattade längden som de gjorde i rådgivningen när han var 2-3 år gammal.  Enligt den skulle han bli max ca 175 cm.

P har många utmaningar, såväl språkliga som sociala och neuropsykiatriska, och vi bestämde efter moget övervägande att han skall få gå kvar i samma skola. De har ett visst antal platser reserverade för elever med speciella behov i åk 7-9  fastän skolan i princip inte har högstadium.  Det känns tryggt. Han får ny lärare, en manlig en, som jobbat med åk 7-9 i många år redan. P känner honom för de lär sitta i samma bord på maten. Också klassassistenten är samma som varit där redan flera år.  En av klasskompisarna blir också kvar i skolan, Ps goda vän. Så det känns bra, helt bra.

Jag ansökte om en rehabiliteringsperiod åt honom senast jag lade in en ny ansökan om handikappbidrag. Till min förvåning blev vi beviljade det men inte som ett läger eller gruppterapi, utan som en individuell period där inga andra familjer deltar. Den infaller på en vecka i sommar när Drömmis har pojkarna så det blir han som får åka med dem.  Vi blev dock beviljade totalt 10 dagar så det blir väl min tur att åka med dem nångång senare i höst. Helt kul iofs, det är ju inklusiva mat och logi och fullt program för P och högst tre familjemedlemmar. Måste ju visserligen antagligen be om ledigt sen, men den tiden den sorgen.

O då? Även han har fått diagnos. Han fick AD/HD diagnosen och snart efter det beslöt vi oss för att prova medicinera. Efter en knapp månad försiktigt optimistiska över resultaten. Både i förskolan och här hemma har vi sett tydlig förändring till det bättre. I förskolan har han lyckats koncentrera sig bättre på uppgifter och lyssna på instruktioner. Här hemma har han suttit och byggt lego i timtal. Timtal! Han som orkade max. 10 minuter tidigare! Jag är exalterad och lyrisk. Så fantastiskt! Det är medicinen Medikinet som bägge pojkarna äter. Förändringen har ju varit tydlig för båda, men eftersom O verkar ha ett mera renodlat handikapp, verkar också hjälpen vara mera lätt att hitta.

P har så mångfacetterade svårigheter ( flere diagnoser) att det är inte finns någon ”quickfix” som skulle hjälpa mot allt. Därför får han ju också en anpassad rehabiliteringsperiod och går på terapi. Eftersom han har språkliga svårigheter är det inte helt lätt att hitta rätt sorts terapi heller. Att prata om känslor är inte så lätt när man har svårigheter att själv ens benämna sina känslor.

Men tillbaka till O. Vi bestämde att han skall få gå om förskolan så att han får litet tid att växa på sig och leka av sig innan skolstarten. Nu med den nya medicinen får han antagligen också mera ut av det andra förskoleåret än det första. Han har ju bara varit knappa tre år hos oss dessutom. Jag hörde att det är en annan i gruppen som också går om och det är ju kanske också bra att inte vara den enda.

Vad befattar den förbaskade adoptionen (jo jag börjar faktiskt tycka det!) så är den ännu inte klar. Jag fick adoptionslov till ensamadoption och den översatta versionen av hemutredningen åkte (väl?) för en knapp månad sedan. Åtminstone fick Interpedia den då.  Och nu väntar vi igen.  Jag hoppas verkligen att vi – jag-  får lov att slutföra adoptionen inom de närmaste veckorna. O:s uppehållstillstånd går nämligen ut i mitten av juni och jag har inte ansökt om nytt. Har hela tiden tänkt att nog fan kan de väl se till att vi inte behöver förnya det en FJÄRDE gång. Det kostar dessutom ca 200 euro varje gång. Plus att han ändå inte skulle bli beviljat det på flere månader.
Så vi väntar. Och hoppas att DCY nu för en gångs skull skulle bjuda till ens litet?

Ogräspaj eller Örtpaj


På somrarna brukar jag laga mat och baka med ingredienser ur den egna trädgården. I min lilla täppa växer förutom de plantor jag sått, rikligt med ogräs. Ett av dem är ett ogräs jag tror att alla känner till utseendet men inte kanske till namn: kirskål. Det andra de flesta inte känner till är att detta seglivade ogräs är ätbart. Efter att man tagit bort skaften och hackat bladen mindre blir de litet som spenat. Enligt vissa recept skall man förvälla kirskålen men det är bara för att få den skarpa smaken litet mildare. Jag har ett annant recept där man inte förväller den.

Igår var det Ps kalas dit jag bjudit hela tjocka släkten. Jag bjöd på den här pajen och den var en succé. Enkelt, gott och billigt. Förena nytta med nöje när du nästa gång ränsar ogräs på gården!

PS på bilden har jag gjort dubbel sats till Ikeas stora ugnsform. Pajskalet kunde kanske ha varit tom trippel sats, med dubbel blev det ganska tunt.
PPS inför sina eventuella gästen med förutfattade meningar kan man med fördel kalla pajen för Örtpaj istället för ogräspaj. Har tidigare märkt att om jag talar om sanningen om ingrediensen, har endel bekanta inte ens viljat smaka, så den får man höra först efter man ätit… 😉

Fyllning
2 l kirskålsblad
1 knippe vårens lök, den med grön stjälk
1-2 klyftor vitlök
100 g fetaost

Äggstanning
3 st ägg
3 dl mjölk
1 dl riven ost
1 nypa svartpapper
timjam

Pajdeg
3 dl vetemjöl
125 g smör
4 msk vatten

Sätt ugnen på 200 grader.
Arbeta ihop mjöl, smör och vatten till en jämn och fin pajdeg. Låt stå kallt i 30 min.
Tryck ut degen i en ugnsfast form. Förgrädda i 10 minuter.
Förväll kirskålsbladen i saltat vatten i 10 minuter. Häll sedan bort vattnet och hacka den till mindre bitar Skär löken i småbitar och fräs den tillsammans med den pressade vitlöken. Häll i blandningen i pajen, smula fetaosten över den och slå till sist över din äggstanning.
Grädda mitt i ugnen i 30 minuter.

 

Kirskålspaj

 

Straff?


Ha var till reumakliniken.
Doktorn sade att han har en ALLVARLIG ledinflammation i 25 olika leder. Reaktiv artritis eller Reiters syndrom. En av de värsta hon sett. Fick 4 st kortisoninjektioner i olika leder, nya mediciner och sjukledigt till slutet av månaden. Till att börja med. Prognosen att han torde bli botad inom 6-12 månader. Och torde inte få några bestående med. Torde. Men egentligen får man ju den bilden att de inte är säkra på så mycket. Han mådde faktiskt genast mycket bättre efter sprutorna och på kvällen rörde han sig helt obehindrat. Men på natten kom smärtorna tillbaka och på morgonnatten var lederna stela igen.


H är deppig. Förstås för själva sjukdomen men ännu mer för saker han nu missar. Skolan, som han kanske måste avbryta. Gymet, som han inte kan gå till. Saker man inte kan göra och vänner man inte orkar träffa. Jag märker att han litet skäms. När Drömmis eller de äldre barnen varit här sitter han helst i soffan och rör inte på sig så de inte skall se hur besvärligt det är.
Men han tror ju att han förtjänat det. Att den här sjukdomen är ett straff. Jag frågade om han tror att det är ett straff för att vara med en kristen kvinna, men det viftade han bara bort. Han tror det är straffet han fått för att ha söndat en familj. Pfffft. Som om han skulle vara den enda skyldiga. Kanske jag också snart får mitt straff. Få se vad det blir.

Lösenordsskyddad: Smitta


Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Vår evighetsprocess, uppdatering


Strax innan jul uppdaterades vi om vad vi skulle göra betr Os adoption. Det tycks vara fastslaget att enda sättet i dagens läge är att jag ansöker som ensamsökande om att adoptera honom. För det måste det göras en ny hemutredning. Eftersom vi känt vår socialarbetare i ca 5-6 år och vår föregående socarbetare som hade hand om Ps adoption ända sedan 2003 eller 2004 nöjde de sig med att träffa mig en gång på egen hand. Nu sitter socarbetaren och skriver en ny utredning med mig som ensamsökande. Som bilagor har jag fått skaffa fram allt möjligt sådant som det skall vara med när man börjar från noll: T-intyg över hälsan, bankintyg över egendom, utgifter och inkomster osv.
Dessutom endel i mitt tycke fåniga saker som S och Hs ”utlåtanden” över vad det tycker om lillebror!? Och ett av Drömmis där det står att han nog i alla fall vill vara Os pappa och delta i hans uppehåll. Den stora grejen är dock den att det ser ut som att det blir omöjligt att registrera Drömmis som pappa ens här i Finland. De säger att vi kan försöka föra saken till rådstuvurätten men att det är osannolikt att det skall lyckas.
Klart vi skall försöka. Vi vill ju att alla våra barn skall vara sinsimellan jämnlika men vi får se hur vi lyckas. Att ansöka om att Drömmis ska vara en förmyndare skall kanske gå, men pappa… knappast.
Jag litar på att Drömmis står för sitt ord och kommer att vara pappa för lille O precis som det var meningen – fastän våra länders myndigheter trilskas och vi kanske inte får papperena helt som vi vill.  Jag orkar inte stressa.