• Senaste kommentarer

    Tudorienne om Vår julmeny: recept
    Lille skutt om Vår julmeny
    Tudorienne om Vår julmeny
  • Sidor

  • Mest lästa inlägg

  • Karta över centrala Thailand

    Karta centrala Thailand
  • Kategorier

  • Arkiv

  • Meta

Straff?


Ha var till reumakliniken.
Doktorn sade att han har en ALLVARLIG ledinflammation i 25 olika leder. Reaktiv artritis eller Reiters syndrom. En av de värsta hon sett. Fick 4 st kortisoninjektioner i olika leder, nya mediciner och sjukledigt till slutet av månaden. Till att börja med. Prognosen att han torde bli botad inom 6-12 månader. Och torde inte få några bestående med. Torde. Men egentligen får man ju den bilden att de inte är säkra på så mycket. Han mådde faktiskt genast mycket bättre efter sprutorna och på kvällen rörde han sig helt obehindrat. Men på natten kom smärtorna tillbaka och på morgonnatten var lederna stela igen.


H är deppig. Förstås för själva sjukdomen men ännu mer för saker han nu missar. Skolan, som han kanske måste avbryta. Gymet, som han inte kan gå till. Saker man inte kan göra och vänner man inte orkar träffa. Jag märker att han litet skäms. När Drömmis eller de äldre barnen varit här sitter han helst i soffan och rör inte på sig så de inte skall se hur besvärligt det är.
Men han tror ju att han förtjänat det. Att den här sjukdomen är ett straff. Jag frågade om han tror att det är ett straff för att vara med en kristen kvinna, men det viftade han bara bort. Han tror det är straffet han fått för att ha söndat en familj. Pfffft. Som om han skulle vara den enda skyldiga. Kanske jag också snart får mitt straff. Få se vad det blir.

Lösenordsskyddad: Smitta


Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Vår evighetsprocess, uppdatering


Strax innan jul uppdaterades vi om vad vi skulle göra betr Os adoption. Det tycks vara fastslaget att enda sättet i dagens läge är att jag ansöker som ensamsökande om att adoptera honom. För det måste det göras en ny hemutredning. Eftersom vi känt vår socialarbetare i ca 5-6 år och vår föregående socarbetare som hade hand om Ps adoption ända sedan 2003 eller 2004 nöjde de sig med att träffa mig en gång på egen hand. Nu sitter socarbetaren och skriver en ny utredning med mig som ensamsökande. Som bilagor har jag fått skaffa fram allt möjligt sådant som det skall vara med när man börjar från noll: T-intyg över hälsan, bankintyg över egendom, utgifter och inkomster osv.
Dessutom endel i mitt tycke fåniga saker som S och Hs ”utlåtanden” över vad det tycker om lillebror!? Och ett av Drömmis där det står att han nog i alla fall vill vara Os pappa och delta i hans uppehåll. Den stora grejen är dock den att det ser ut som att det blir omöjligt att registrera Drömmis som pappa ens här i Finland. De säger att vi kan försöka föra saken till rådstuvurätten men att det är osannolikt att det skall lyckas.
Klart vi skall försöka. Vi vill ju att alla våra barn skall vara sinsimellan jämnlika men vi får se hur vi lyckas. Att ansöka om att Drömmis ska vara en förmyndare skall kanske gå, men pappa… knappast.
Jag litar på att Drömmis står för sitt ord och kommer att vara pappa för lille O precis som det var meningen – fastän våra länders myndigheter trilskas och vi kanske inte får papperena helt som vi vill.  Jag orkar inte stressa.

Nyår på akuten (fotona inte för känsliga).


Jahapp, nyåret blev ju inte vad man skulle önskat. Som jag tidigare skrivit har ju både jag och H varit krassliga. Min yrsel vill inte ge med sig (skall till arbetsplatsläkaren i morgon) och Hs sjukdom blir bara värre. Jag är riktigt orolig för honom, men mer om det i ett annat inlägg. I varje fall skulle vi ta det helt lugnt, äta potissallad och knackkorv och dricka barnchampagne. Hade gått emot mina egna principer och köpt några raketer och smällare också, för barnens skull. Jag har själv aldrig varit en stor raket fantast och än mindre smällare och dylikt som bara knallar. Tycker det bokstavligen är att se sina pengar gå upp i rök. Fem euro, poff-poff-poff, en euro poff…

Allt gick annors planenligt, satt eftermiddagen och kollade igenom ett antal Modern family (har under julhelgen sett 4-5 av 8 säsonger) och åt korv och potatissalladen. Som jag sade är potatissalladen supergod, helt annan kaliber än den man köper i butiken. Men litet lökdoftande blir man dock. I alla fall tänkte vi att vi skulle gå ut och skjuta våra raketer redan litet tidigare så att vi skulle få O i säng .  Det var svinkallt och blåste hurtigt så jag hoppades att vi snart skulle vara klara. De några raketerna gick ju snabbt upp i rök men smällare fanns det som vanligt för mycket av. H tände dem för barnen (och några åt mej för att få dem att gå åt snabbare…;-) )och så fick barnen kasta dem själva.
Typiskt nog var vi redan på de nästsista smällarna (en annan sort än de tidigare) innan olyckan var framme. H tände en ”papatti” serie med flere småsmällare men trots att vi alla tre ropade ”kasta” åt honom, höll han dem i sin hanske tills de redan började smattra. Då blev han förstås jätterädd och liksom skakade av dem från vanten – med följd av att de inte åkte ner på marken, utan IN I HANS OVERALLNACKE! :-O
Han blev ju i helpanik, gastande och tjöt som en galning och jag då och försökte få av honom overallen så att jag kunde få ut smällarna. Det hela gick ju säkert på några sekunder, men han hann i alla fall få en otrevlig brännskada i nacken. Jag rafsade snabbt åt mej en klump snö som jag tryckte på skadan (vilket ju fick honom att yla ännu mer) men jag fick senare beröm av läkaren att det varit det rätta att göra för att minimera skadan.

Efter kort övervägande beslöt jag att det inte var annat att göra än att åka till akuten. Jag insåg nog att brännskadan i sig inte var så allvarlig men jag var orolig för O och att han skulle gå i chock. Det var då att köra i snöyran de ca 10 km som det är till närmaste sjukhus som har jour. Eftersom jag själv varit sjukledig för yrsel kan jag lova att det inte är kul att köra i snöyra, men jag hade ju inget val.

På Jorvs sjukhus blev vi snabbt emottagna för de har en separat ingång och avdelning för barn. Så snart jag anmält oss fick O värkmedicin och så var det bara att sitta och vänta. Det tog inte länge innan värkmedicinen tycktes verka för snart promenerade O omkring på egenhand och verkade inte ha så ont. Efter ca en timmes väntade fick vi gå in till sjukskötaren för rengöring av såret. Det var jätteäckligt när hon plockade och gnuggade bort de brända hudbitarna för Os rygg, men O var jätteduktig och grät bara litet. Sedan fick vi gå till läkaren en liten stund senare och sedan igen tillbaka till skötaren för att få brännskadeförband. Som sagt sade läkaren att det varit rätt gjort att kyla ner skadan och att det inte ser ut att ha gått djupt och torde inte lämna några allvarliga spår. Om ett par dagar ska vi ta bort bandaget på egen hälsostation.

Tur i oturen och ett minnesvärt nyår.

En bra sak förde det hela med sig. Stackarns H hade sådana samvetskval över att ha gett smällaren åt O utan att prova en själv först att han nästan grät när vi satt i väntrummet. Jag tror att han först nu själv insåg hur mycket O har kommit att betyda för honom  Och det är jag ju bara glad över…. ❤

Gott nytt år! Kom ihåg skyddsglasögon men det tycks kunna hända annat också… :-/

 

Här är smått äckliga bilder så titta inte om du är känslig:

 

Potatissallad till nyår


Här är min fd arbetskompis Henrikas recept på potatissallad. Den godaste jag har ätit. Den skall jag laga i morgon till familjens ”low-profile- för-vi-är-så-panka” nyårsfirande. Knackkorv och denna.

Henrikas potatissallad (blir en stor skål, ca 3l)

30 st små potatisar

2 stora gula äpplen

1 medelstor söt lök

delikatessgurkor (1 hel Lidls burk)

1 burk gräddfil

2 msk senap

2 klyftor vitlök

gräslök (nästan en hel kruka)

dill (nästan en hel kruka)

kapris

Koka och skala ca 15 st fasta stora eller 30 små potatisar i saltat och pepprat vatten. Skär tärningar av dem när de kallnat. Skär ett par gula skalade äpplen och en söt lök. Lägg till delikatessgurkstärningar. Gör såsen på 2 dl gräddfil, 2 skedar senap, ett par krossade vitlöksklyftor, gräslök, dill och andra kryddor enligt egen smak. Blanda allt och låt stå några timmar. Strö på litet kapris.

49128365_336367267187584_4140578919814266880_n (1)

Ohälsa


För att det nu inte skall bli alltför mycket mys och pys och julfrid har det (igen) hänt något som fått mig att stanna upp i förskräckelse och hålla andan. Det började med att jag själv kände svindel på julaftonen. Eftersom jag druckit några glas tänkte jag bara att ”ojssan, vad det gick i huvudet”, men när det förtfarande kändes vingligt på juldagen insåg jag att det inte varit vinet. Första vardagen efter jul gick jag så till hälsocentralen. Själv tyckte jag jag hade litet högt blodtryck (nedre värdet konstant vid 90 eller över) men läkaren tyckte inte det var farligt och gissade mera på något i örat eller spända axlar. Nu har jag då varit sjukledig i några dagar och mätt blodtryck och vilat sedan dess. Får väl gå tillbaka på måndag om det inte gått över (som det inte verkar göra).

Det mera allvarliga är dock H. Han hade redan dagen innan julafton berättat att han har kissproblem och att det också kommit blod när han kissar. På juldagen började likaså hans öga verka inflammerat så han kom med mig till hälsocentralen (egen tid). Han kom hem mycket missnöjd över doktorns undersökning (kan inte gå in närmare på det) men även klagande över sin sjuka fot. Han fick remiss till laboratiorium för att kolla kiss och blodvärden närmare. Foten blev bara sjukare av promenaden och snart kunde han inte alls stöda på den så det vara bara att linka dit igen följande dag.
Jag trodde ju först att det var frågan om en liten urinvägsinfektion eller dyligt så döm om min förskräckelse när H berättade att läkaren talat om njurproblem och att han misstänker gikt!? :-O
Idag tog vi bussen in till Hfrs för det är enda labben som är öppna på veckosluten, så att resultaten skall vara klara genast på måndag morgon. Jag blev i alla fall jätterädd. Trots inledd giktmedicinering (!) har H jätteont både i fot och när han kissar och ögonen är också blodsprängda. Det skrämmande är att när man googlar på gikt har han inga av belastningarna för att få det: han använder noll alkohol, vi äter mycket sällan kött eller annat proteinrikt som skulle vara riskabelt, han är inte överviktig osv osv. Och har han inte gikt- vad har han då???

Min egen yrsel och funderingarna runt den har blivit helt i bakgrunden för nu oroar jag mig för H istället. Jag kom på att yrseln helt enkelt kan vara stressbetingad. Mitt liv är nog ganska stressigt med springande från ett ställe till ett annat hela tiden enligt minuttidtabell. Och inte lättar ju oron för H på saken.

EDIT. Jag tror jag kommit på vad jag har. Kristallsjuka. Symptomen passar bra in på vad jag har. Började prova på en jumpparörelse som skall hjälpa som jag hittade på de finska Duodecim sidorna.

Vår julmeny: recept


 

Ostkakan var litet knepig, jag misslyckade många gånger pga av att jag försökte ersätta gelatinet med sk ”vegegel” så till sist gjorde jag en kombination av två olika recept. Får se hur det blir (dvs håller ihop) men smeten var supergod.

JULig ostkaka

Botten:
100 g Digestivekex

100g pepparkakor

125 g smält smör

Ostsmeten:

500g mascarponeost

2,5 dl vispgrädde (ovispad)

5 msk socker

saft  och rivet skal av 1 citron

Jag lade i litet kanel för att göra den mera julig

Geletaket:

3 dl färdig glögg + 1 påse av denna Vegegele (skall blandas i kall glögg och sedan hettas upp och fort som fan fås på kakan… 😉

EDIT: var lättelyckad och fräsh till smaken. Kan rekommenderas!

48997449_475134893017291_7354103700136132608_n