Pass och medborgarskap

NU hörni, är hon ARG! Hittade mitt pass (vilket iofs gjorde mej glad) men upptäckte sedan genast att det gått ut… Eftersom jag är svensk medborgare gick jag in på Svenska Ambassaden i Helsingforss sida för att kolla vad jag behöver för att söka nytt.

Gissa vad!? Man kan inte längre göra det där!!! Dom tycker väl att jag kunde ta mej en tur (eller kanske tre, det var så många gånger jag fick springa där senaste gång!?) til Moder Svea varje gång mitt pass gått ut? Nähä. Nu är måttet rågat och jag satt mej ner för att ansöka om finskt medborgarskap. Fastän det är skitdyrt! Som tur har de utvecklat systemet sedan jag senast funderade på saken under senaste val. Nu kan man ansöka helt elektroniskt och det är billigare än att göra en pappersansökan. Tidigare var det över 400€ medan det nu ”bara” var 240,- Men det ingår ju inget pass i det ännu…

Så ännu en sån detalj. Hur skall man inom en månad (som det står i ansökan att man måste) kunna gå och visa sina papper på polisen, när de har den första möjliga lediga tiden den 9.11.Va?

Fortsättning följer. Jag höll ju på att skita på mej när jag såg att medellängden för behandling är 122 dagar. Och så skall jag ju ha passet också.

Jag undrar om jag i alla fall hamnar att ta mej en Sverigekryssning för att få ett nytt pass. För nog hoppas jag ju att vi behöver våra pass innan 122 dagar har gått… 😉

Thailandsinfo på IP

Jag deltog i morse i Thailand-infon som Interpedia ordnade. Det är ju ca 10 år (!) sedan senast, och då var det i Rädda Barnens regi, eftersom vi då adopterade via dem.

Mycket om adoptionsprocessen och hämtresan var ju såklart bekant sedan tidigare, men det var endel saker som har ändrats och endel som jag fick närmare besked om. DSDW har ju bytt namn till DCY och de har också haft endel förändringar i organisationen, vilket betytt att de nu är underställda ett annat ministerium än tidigare.

Grovt sett ser ansökningspapperenas behandlingsprocess ut så här.

Matching committeen träffas ca  en gång i månaden. Den består av DCYs socialarbetare samt representanter för de olika barnhemmen som sitter och jämför sökandenas papper och papperen på de barn som de olika barnhemmen har som är fria för adoption och i behov av familjer. När de matchat ett barn med en familj går papperen vidare till Adoption Board. Adoption board är en högre instans, till vilkens uppgifter också hör mycket annat som inte har med utlänska adoptioner att göra. Enligt IP kan det gå flere månader upp till ett år(!!!) från att ett barn blivit matchad med sin nya familj, till det att Adoption Board ger grönt ljus. De kan också kräva närmare utredning om något som gäller barnet eller familjen. Efter att AB godkänt matchningen kan socialarbetaren skicka barnbeskedet till familjen (via den egna organisationen, förstås).

E på Interpedia tyckte i alla fall att vi skulle börja förbereda vårt welcome album åt barnet, även om det ännu kan ta flere månader till BB. Detta för att vi så snabbt som möjligt skulle kunna skicka det sedan så att barnet skulle hinna bekanta sej med det. Speciellt om barnet bor i fosterfamilj ute i provinsen, tar det ju sin tid att skicka det vidare.

Jag tyckte det känns litet ambivalent att samtidigt höra att det kan ta nästan ett år till, som att samtidigt vi skulle borda förbereda vårt welcome-album. Jag tror mao nog att E tror att det skall gå snabbare, men hon vet väl inte heller något.

Så berättade hon litet om hur de förbereder barn för adoptionen. Förutom att visa bilder på familjen, har de åtminstonen på Phya Thai-barnhemmet ett stort skilt utrymme (hel våning) där det tex finns leksaker som de tror det kan finnas i de nya familjerna samt dusch, toalett osv ”främmande saker” att öva sej på. Jag minns att jag lade märke till att de tvättade P genom att hälla vatten ur en skopa över honom, fastän det fanns foton när han duschades och hur han satt på pottan. Dessutom fanns det foton där han satt framför ett fint dukat bord, med vikta tygservietter där han tydligen övade sej på matsituationer och kanske hotelltillvaro. (Sen att sånt nog är ganska bortkastad på en två-åring är en annan sak… :D)

Hämtresan har blivit nästan dubbelt längre sedan vi sist gjorde den. Nuförtiden skall man söka om uppehållstillstånd och ansökan skickas med post tillbaka till Finland så det tar ca 2 veckor i anspråk. Om barnet bor utanför Bangkok har de inte heller kunnat ansöka om pass i förväg pga att också Thailand nu har biometriska pass, så barnet måste vara med när ansökan görs. De har faktumen gör att minimitiden i Thailand är ca 3 veckor. Vi har tänkt åka lite i förväg och fara och hälsa på i P:s barnhem, så vi får väl räkna med nästan en månads resa. Hoppas bara tidpunkten blir en sådan att det inte gör ett alltför stort hål i barnens skolgång (att de överhuvudtaget får lov till frånvaro!). På sätt och vis skulle ju julen vara lämplig, då skolorna har lov, men samtidigt är resorna allra fullast och dyrast just den tiden.

Vaccinationer

Funderar på det där med vaccinationer till Thailand. När jag äntligen fick tag på dem på vaccinrådgivningen här i Esbo, sade det att det enda förutom de normala vaccinationerna som vi alla fått via hälsovården (polio, stelkramp, mässling)man borde ha när man åker till Thailand är hepatit A+B. Vi blev vaccinerade innan vi åkte efter P, men eftersom den tredje och sista vaccinationsgången skall ges ca 6 mån efter det första, blev det aldrig av (barnbeskedet kom, och vi åkte iväg). Nu sade skötaren i telefon att det skulle räcka med den tredje dosen, fastän det gått 8 år sedan den föregående.

Jag tror jag ännu måste fråga varför de inte rekommenderar difteri, som de svenska sidorna tycks göra? Och i telefon talade de inget om kolera, tyfoidfeber eller japansk hjärnhinneinflammation, som rokote.fi-sidan talar om (se nedan). Jag får fråga nästa vecka när vi går och blir vaccinerade.

Såhär blir förresten barn i Finland vaccinerade enligt den allmänna planen, först i barnrådgivning och sedan via skolhälsovården.

kk=månad v=år

Här nedan har jag kopierat lite av vad de olika svenska och finska sidorna säger om behövliga vaccin när man reser till/i Thailand

Såhär rekommenderar den svenska resevaccin.se-sidan:

Malaysia och Thailand

• Hepatit A rekommenderas till alla
• Hepatit B om du ska stanna i mer än tre veckor
• Tyfoidfeber om du ska stanna i mer än tre veckor
• Japansk hjärninflammation om du ska övernatta flera veckor på landsbygd
• Tuberkulos om du ska stanna i mer än sex månader

http://www.vaccinationsguiden.se säger:

Rekommendation vid vistelse i stadsmiljö

Polio-, stelkramps- och difteri-vaccinationerna ses över. Skydd mot hepatit A (epidemisk gulsot). Hepatit B-vaccin (vid frekventa eller långvariga vistelser i landet). Till vissa riskgrupper dessutom: Dukoral (ett koleravaccin).

Rekommendation vid vistelse i landsbygdsmiljö

Polio-, stelkramps- och difteri-vaccinationerna ses över. Skydd mot hepatit A (epidemisk gulsot). Hepatit B-vaccin (vid frekventa eller långvariga vistelser i landet). Till vissa riskgrupper dessutom: Dukoral (ett koleravaccin).

Rekommendation vid längre tids vistelse i landet, backpacking, bosättning etc

Polio-, stelkramps- och difteri-vaccinationerna ses över. Skydd mot hepatit A (epidemisk gulsot) och hepatit B samt tyfoid, japansk encefalit och tuberkulos. Till vissa riskgrupper dessutom: Dukoral (ett koleravaccin) och rabies.

Malaria.  Profylax med malariatabletter kan komma ifråga! Kontakta en vaccinationsmottagning för närmare information!

Övrigt

Mygg kan sprida sjukdomar som t.ex. malaria, japansk encefalit, denguefeber och chikungunya. Om Du har mygg i Din omgivning – använd alltid myggstift/spray på fria hudytor! Långärmad skjorta och långbyxor minskar ytterligare risken för myggbett. Vid övernattning på landsbygd eller i djungel bör Du även använda ett impregnerat myggnät som skydd.

Barn som inte haft eller tidigare blivit vaccinerade mot mässling, påssjuka eller
röda hund bör vaccineras mot dessa sjukdomar.

Institutet för hälsa och välfärd :

(Varför finns dessa sidor inte översatta till svenska???Svenskan är ändå vårt andra nationaspråk!!!)

http://www.terveyskirjasto.fi/terveyskirjasto/ktl.mat

Malaria

Malariariski vaihtelee suuresti alueittain, mutta on yleensä ottaen pieni. Malariaa ei ole suurissa kaupungeissa eikä turistialueilla ja riski on vähäinen maan keskiosassa, Malakan niemimaalla ja saarilla turistialueiden ulkopuolella (esim. Bangkok, Chiang Mai, Chiang Rai, Hua Hin, Cha-Am, Pattaya, Phuket, Krabi, Khao Lak, Koh Samui, Koh Chang, Koh Phangan). Lääke-ehkäisyä ei tarvita oleskeltaessa vain suurissa kaupungeissa tai rantalomakohteissa eikä esimerkiksi retkillä Kwai-joen sillalle.

Maaseudulla erityisesti Myanmarin (entisen Burman) ja Kambodzan raja-alueiden läheisyydessä on tartuntavaara ympäri vuoden. Enimmäkseen esiintyy P. falciparum -malariaa. Lähellä Kambodzan ja Myanmarin rajoja on raportoitu meflokiini- ja kiniiniresistenssiä. Oleskeltaessa yli viikko metsäalueilla Kambodzan ja Myanmarin rajaseuduilla estolääkitykseksi suositellaan doksisykliinia tai atovakoni + proguaniilia (Malarone tai Rumbabor). Oleskeltaessa yli viikko maaseudulla muualla riskialueilla suositeltava estolääkitys on meflokiini (Lariam) (ks. 12) tai atovakoni + proguaniili (Malarone tai Rumbabor) (ks. 12) tai doksisykliini (ks. 12). Lääke-ehkäisyn lisäksi on tärkeää suojautua hyttysiltä 12.

Kaikille suositeltava rokotesuoja

Kurkkumätä-jäykkäkouristus (dT) (ks. 3), MPR (ks. 4), hepatiitti A (ks. 5)

Riskinarvion perusteella harkittava rokotesuoja

Hepatiitti B (ks. 6), Japanin aivotulehdus (ks. 17) (tartuntavaara maaseudulla koko maassa ympäri vuoden, suurin tartuntavaara touko-lokakuussa erityisesti pohjoisessa), kolera (ks. 14), lavantauti (ks. 7) kausi-influenssa (ks. 8)

Finska rokote.fi-sidan talar om dessa:

HEPATIITTI B

---

Viruksen aiheuttama vakava, tarttuva ja pitkäkestoinen maksatulehdus, joka on maailmalla hyvin yleinen. Rokote ei kuulu kansalliseen rokotusohjelmaan.

JAPANIN AIVOTULEHDUS

---

Hyttysen levittämä vakava virusinfektio, jossa sairastuneiden kuolleisuus on suuri. Rokote ei kuulu kansalliseen rokotusohjelmaan.

KOLERA

---

Bakteerin aiheuttama tauti, josta seuraa voimakas ripuli. Leviää helposti ulosteiden tai saastuneen ruoan välityksellä. Rokote ei kuulu kansalliseen rokotusohjelmaan.

LAVANTAUTI (=tyfoidfeber)

---

Salmonella typhi -bakteerin aiheuttama vakava yleisinfektio. Rokote ei kuulu kansalliseen rokotusohjelmaan.

MALARIA (ESTOLÄÄKITYS)

---

Alkueläimen aiheuttama vakava, jopa hengenvaarallinen kuumetauti, joka leviää hyttysten välityksellä. Tautia ehkäistään estolääkityksellä. 

Malariariski vaihtelee suuresti alueittain, mutta on yleensä ottaen pieni. Malariaa ei ole suurissa kaupungeissa eikä turistialueilla ja riski on vähäinen maan keskiosassa, Malakan niemimaalla ja saarilla turistialueiden ulkopuolella (esim. Bangkok, Chiang Mai, Chiang Rai, Hua Hin, Cha-Am, Pattaya, Phuket, Krabi, Koh Samui, Koh Chang, Koh Phangan). Lääke-ehkäisyä ei tarvita oleskeltaessa vain suurissa kaupungeissa tai rantalomakohteissa eikä esimerkiksi retkillä Kwai-joen sillalle.

Maaseudulla erityisesti Myanmarin (entisen Burman) ja Kambodzan raja-alueiden läheisyydessä on tartuntavaara ympäri vuoden. Enimmäkseen esiintyy P. falciparum -malariaa. Lähellä Kambodzan ja Myanmarin rajoja on raportoitu meflokiini- ja kiniiniresistenssiä. Oleskeltaessa yli viikko metsäalueilla Kambodzan ja Myanmarin rajaseuduilla estolääkitykseksi suositellaan doksisykliinia tai atovakoni + proguaniilia (Malarone tai Rumbabor). Oleskeltaessa yli viikko maaseudulla muualla riskialueilla suositeltava estolääkitys on meflokiini (Lariam) tai atovakoni + proguaniili (Malarone tai Rumbabor) tai doksisykliini.

8 år!

Kom på att det idag är prick 8 år sedan vi träffade P för den allra första gången. 8 långa år och samtidigt har det gått så fort…

Här är länken till hämtresan om ni ännu vill läsa om hur det var.

Klubbar för P

Jag har anmält P till tre olika klubbar i samband med skola och eftis. Med logiken att om någon av dem inte funkar för honom så kanske någon annan gör det…

Det han ville själv var att börja i en engelskaklubb för treor. Den ordnas av arbis på hans skola. Det skall vara en 45 mins klubb där man närmast leker och spelar på engelska. Iom att han har språkliga svårigheter är det ju bra om han får en liten tjuvstart framför klasskompisarna. Dessutom har han redan snappat upp en hel del av språket med att han tittar så mycket på olika spelvideon på Youtube. Det är faktiskt förvånande hur mycket han lärt sej och hur mycket han de facto förstår av det han upprepar. Det är klart att han inte har någon hum om hur man skriver engelska, men det tycker jag faktiskt är sekundärt i det här skedet. Huvudsaken är att han lär sej så mycket att han förstår nyttan och det roliga med att kunna språk. Det tror jag motiverar vidare sedan när engelskan faktiskt börjar för dem i skolan. P har förresten en helt egen motivation med att lära sej litet engelska. Han vill kunna prata engelska med Nop i Thailand. ❤

Den andra klubben jag anmälde honom till är en sk. WAU-klubb. De organiseras omkring landet och skall vara motionsinriktade klubbarn för barn. Såhär beskriver de verksamheten på sin webbsida:

Rolig, säker, idrottslig och avgiftsfri hobby för ditt barn i barnets egen skola. Inget tävlande, alla kan delta och påverka i planeringen av verksamheten. Vi vill erbjuda en klubb: 

– som är mångsidig och fysiskt aktiverande verksamhet
– där barnens egna idéer respekteras och barnen deltar i planering av verksamheten
– som barnet trivs så bra i, att barnet åker hem med ett léende och vill delta på nästa klubbtillfälle igen

Jag tycker ju det låter bra med det där om att det inte är något tävlande och att barnen själva kan påverka. Jag hoppas de kan få också ett barn med speciella behov att bli en del av gruppen och tycka det är roligt.

Den tredje och sista klubbe jag preliminärt har anmält P till är capoeira. Såhär beskriver kursens ledare vad capoeira för barn innebär. Jag uppfattar det som sång, lek och jumppande. 🙂 Tyvärr är Ps deltagande ännu litet osäkert, för kursen börjar genast efter skolan och eftersom P inte går i samma skola hinner han inte i tid om han inte får sluta litet tidigare från sin egen skola. Jag satte ett meddelande till hans lärare och frågade om det är möjligt att sluta en halv timme tidigare den dag capoerian är. Jag tror det kunde vara en bra rörelseform för honom. Att röra på sej och göra saker tillsammans är sådant som jag tror gagnar P på både det fysiska, psykiska och sociala planet.

Jag skall berätta senare hur det gått. Alla kurser börjar olika veckor, vilket är bra så det inte blir för mycket nytt samma vecka.

NIMBY: Not in my back yard

Mera om ämnet invandrare/flyktingar.
De senaste dagarna har ämnet flyktingar och invandring varit allt mer aktuellt tack vare att det i flere omgånger har kommit stora satser med flyktingar som Finland har lovat akutplacera enligt vad länderna förbundit sej som EU land. Bara denna vecka placerades det 250 personer i Evitskog i Veikkola och nu utreds det om det skulle komma en förläggning inom ett par veckor till Forssa i ett tomt hotell. De redan existerande flyktinganläggningarn runt om i landet tycks redan vara fullproppade iom att det i år redan kommit under ett halvår mera flyktingar än det gjorde under hela förra året.

Det hemska är allt det fula detta får till stånd i oss finländare. Nätet fylls av fula hatinlägg, det ena värre än det andra. Speciellt starkt är ju ramaskriet förstås på de ställen dit flyktinganläggningarna är planerade eller placerade. Också vanliga mänskor ger uttryck för alla de fördomar och rädslor det tydligen hemligen gått och burit på. ”Hur skall jag längre våga gå ut med hunden på kvällen?”(…när det bor av dessa flyktigar, huvudsakligen män i närheten). ”Värdet på våra hus kommer att gå ner!”(…med en flyktinganläggning i grannskapet), osv. Och ändå är tanken att det är frågan om tillfälliga arrangemang på 2-3 månader!!!

Orsaken är ju säkert som bilden här nedan visar. Men trösten i att inse det är klen. Så länge folk har sin uppfostran och den attityd till saker och ting de lärt sej, är det mycket svårt att ändra på dem. Tror jag. På facebook är jag med på en starkt anti-rasistisk sida och där har jag följt med hur det lagts upp länkar i ämnet: både starka försvarstal och grymma övertramp. Nån typ hade varit inne och spionerat på en anläggning och lagt ut en bildserie på flyktinganläggningens innevånare. Fotografen ondgjorde sej över att flyktingarna ”var bättre klädda och med dyrare mobiltelefoner” än han själv! Och bara unga män! I iltalehti fanns det sen ett mera sakligt reportage där det förklarades att mobiltelefonen för det flesta är en livslina, den enda kontakten flyktingarna har till sitt land och sin familj. Att inte alla är från fattiga förhållanden, men att de det oaktat kan vara hotade och i fara i sina hemland. Osv. Såhär har argumenten svävat fram och tillbaka i några dagar nu och det torde inte bli bättre. Tyvärr har jag också några bekanta som tycker illa om invandrare och inte vill ta emot några flyktingar. Att man först borde ta hand om Finlands egna problem är ett vanligt argument.

Jag har en adoptivmamma jag känner som på Facebook skrev att hon är så orolig för sin dotter att de överväger att flytta. Inte pga av flyktingarna, nej. De bor i närheten av stället dit en av de nya flyktinganläggningarna är planerade och hatinläggen i debatten om anläggningarna är de mest hätska.  Vågar man som mamma låta sitt bruna barn gå ensamt ute när knäppskallarna på nätet ger uttryck för sådana hemskheter som de nu gör? Hur skall de hatiska lokainvånarna kunna göra skillnad på flyktingar och adoptivbarn?

Vad skulle jag göra? Jag vet faktiskt inte. Kanske man faktiskt skulle bli litet skraj att låta ungarna röra sej ensamma ute.

Ledig igen

Måste skriva av mej litet. Är så fruktansvärt frustrerad.

Jag berättade ju tidigare om mitt onda ben när jag var sjukledig då för 6 veckor sedan? Efter en veckas sjukledighet började benet bli bättre, men hela dessa 6 veckor har jag känt ett litet stick i övre låret/höften för varje steg och springande har varit helt uteslutet. Inte ens ett tiotal meter till buss el.dyl. är det möjligt att springa annat än ett ojämt krystat lufsande. Omöjligt. Uteslutet! Det är ganska frustrerande efter att i våras varit uppe i flere löpgånger i veckan där den längsta distansen varit 20 km.

Nåväl, redan på semestern bestämde jag att jag skulle ta tag i saken och bege mej till en expert i området, så jag beställde tid till en läkare som en bekanting rekommenderade mej och som är specialiserad på sportskador. Första besöket var för 1,5 veckor sedan och läkaren beställde genast tid åt mej för magnetröntgen. Jag var på röntgen i tisdags och sedan hade jag en ny läkartid i förrgår, på fredag. Döm om min förvåning när de hittat en överansträngningsfraktur på lårbenshalsen. Läkaren skrev mej en månads sjukledighet med motionsförbud och förbud att alls stöda på foten. Kryckor, blev det alltså.

Det är så STÖRANDE att gå med kryckor, speciellt som ju inte min fot ens är särskilt sjuk. Jag menar, jag har ju gått obehindrat på den i 6 veckor redan! Men nu var det slut och den måste få hela i fred säjer läkaren. Sedan kan det bli frågan om fysioterapi och att titta på mina löpsteg och ställning osv.

Ni ser säkert dollarmärkena i mina ögon? Hittills har jag blivit 330,- fattigare på roligheten. Självriskdelen, den FPA-ersatta delen redan borträknad. Det är dyrt att gå privat, men dels ville jag inte vänta och det vill jag ha en expert. Jag är trött på läkare som tycker att kvinnor i min ålder kan gå på vattenjumpa istället… 😉

Den enda förmildrande omständigheten just nu är att solen lyser! Det verkar bli fint väder hela inkommande veckan, men det är ju inte mycket man kan göra när man inte kan gå. Jag har redan närapå blåsor i händerna av kryckorna.

För att lindra ångesten av den uteblivna motionen köpte jag en jumppaboll och jogamatta och tänker börja träna övre kroppen och core så gott jag kan utan att använda benen. Behöver ju inte låta alla muskler tvina bort!

Försvunna hörlurar

Om din dotter hade fått splitternya Marleys knapphörlurar på semestern och de försvann två veckor senare spårlöst efter att hon haft två kompisar hemma hos oss övernatten. Och om den ena av kompisarna nu, ett par veckor senare, bara r å k a r  ha fått ett exakt likadant par hörlurar – vad skulle ni då göra??? 😦

Bara några hårstrån

Sitter förresten ute i den efterlängtade solen och skriver. Så om det finns en massa skrivfel skall jag rätta dem senare, jag ser nämligen inte så bra på den mörka rutan vad jag skrivit… 🙂

Ett litet inlägg om annorlundaskap har legat och grott en vecka eller så.

P har ju många gånger tidigare sagt att han skulle vilja se ut som jag, med blå ögon och ljust hår. Inte bruna ögon och svart hår. ”Fast DU skulle ju vilja ha svart hår som jag, mamma?” Vilket jag gång på gång upprepar att det skulle jag. Ps svarta sträva tjocka hår, hans täta svarta ögonfransar och mörkbruna stora ögon är så vackra!!! För att inte tala om den gyllenbruna hyn…

Hursomhelst. P har konstaterat att han har mustasch. Vilket vi alla har. Om vi alla tittar oss nogrannt i spegeln, torde det finnas litet längre hårstrån närmare mungiporna, men eftersom vi genetiska nordbor är ganska ljusa är också hårstråna rätt ljusa. Nåväl, någon tycks ha sagt åt P (i skolan?) att han har mustasch. Och en tioårig kille vill ju inta ha det. Efter att ha nämnt det några gånger (och jag försökt förklara att hans hårstrån bara syns bättre, att kans kompisar nog OCKSÅ har det) kom P en kväll i säng och visade nöjt på sin övreläpp. Nu hade han ingen ”mustasch” längre! Killen hade tagit min rakhyvel från duschen och rakat övreläppen.Jag hade helt tydligt underskattat vikten av problemet. Nu hoppas jag bara att den inte växer tillbaka alltför fort. Och att det inte blir grövre hårstrån som det lätt kan bli om man sheivar…

Vad jag vill säja med det här inlägget är att vi inte ska underskatta våra barns känsla av annorlundaskap. Det som bara är några svarta hårstrån för en mamma kan vara ett svårt problem för tioåringen.

(Och ja, jag är medveten om att det kan börja en förtidig pubertet hos adopterade barn, men jag tycker mej inte se sådana tecken hos P).

Hatprat

Disskussionerna om rasism och minoriteters rättigheter går heta här i Finland. Känns allmänt att det är vi med liberal livssyn, vi som som godkänner samkönade äktenskap och är PRO invandring och invandrares lika rätter och ANTI rasism, som är de mest högljudda och går ut med våra åsikter. Men så finns det de som tyst håller på sitt, som tycker att invandrare är si och så och gör si och så (oftast negativa saker och brott) och utnyttjar systemet och helst borde skickas ”hem”. Jag vet att jag också har några sådana bland mina ”Facebookvänner”. De skriker kanske inte ut sina åsikter eller delar dem på FB, men de finns där i all tysthet och hejar på Sannfinnländarna när någon av dem kläcker ur sej något riktigt radikalt. Jag har tyckt att det inte är det bästa förhållningssättet att slänga ut dem som mina vänner, utan att i all tysthet ignorera (eller vid behov kommentera) dem. Ni vet det gamla talessättet om att hålla sina vänner nära och sina fiender ännu närmare… 🙂

Rasismen är i varje fall i största grad här och iom att Sannfinländarna (persu) kom med i regeringen, så verkar det ha blivit helt legalt att vara öppet rasistisk. Persuna  kallar det förstås ”invandrarkritiskt” och tycker tvärt om att de själva blir föremål för osakliga påhopp från privatpersoner och media. Stackarna. Men nu är det väl skillnad att bli kritiserad för sina åsikter framför att bli kritiserad för hur man ser ut och vem man är??? Dessutom är det mera regel än undantag att persuna hävisar till statistik och andra källor som antingen är felaktiga, helt påhittade eller snedtolkade. Såsom att invandrare skulle få ett bättre socialskydd än urprungliga finländare. Få splitternya grejer och en massa pengar som de lever stort på. Socialstödet är samma och kriterierna samma för alla. Punkt slut. Och tilläggas kan att nog ingen lever särskilt fett på den. Klart är att har man många barn får man en större summa i barnbidrag. Men det gäller också mej. Att en fyrbarnsfamilj får en ordengligt större summa per månad än en enbarnsfamilj. Men det är väl klart och rätt. Eller? Kan upplysa om att utgifterna också är mycket större! 🙂

Persuna hade just igår sin partikongress. Deras ordförande säger sej bestämt ta avstånd från allt hatprat – både riktat mot andra, men också mot hans parti. Jaha. Stackarna, säger jag igen. Om han verkligen ville ta avstånd från hatprat, borde han slänga ut de mest radikala medlemmarna i partiet. Men det gör han inte. I mina ögon är det samma som att Timo Soini godkänner hatprat.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att resultatet blir ett annat när Finland om tre år (jag vet, det är en evighet till dess!) går till nyval. Som det nu är sitter det tre partier med skrämmande konservativa värderingsgrunder och bestämmer om mitt land. Och mitt land är multikulturellt, icke rasistiskt och liberalt. Låt alla blommor blomma!