Ett fint erbjudande

Nåt spännade hände i tisdags.

Jag var jättesen, för jag skulle först och hälsa på mamma på sjukhuset och sedn nändes jag inte åka därifrån så snart som jag borde gjort. Jag kom fram till flyktingcentralen först vid halvtretiden och då såg jag från fönstret att de just hade rapporttid. Rapport är när morgon- och kvällskiftet överlappar varandra, dvs kvällsmänskorna har kommit men morgonmänskorna inte ännu åkt hem. En av vakterna (de har alltid vakter från ett vaktbolag på plats) gick och sade att jag kommit och frågade ifall jag fick gå ner i lagret och fixa litet själv i väntan på att ledarna skulle bli lediga.

Hur det nu var, var jag sen sist och slutligen uppe i tredje våningen och öppnade madrasspaket. Sängarna var redan färdiga i de flesta paket och jag satt madrasser för att de skulle suga i sej luft och bli tjockare efter att ha varit vacuumförpackade. Det är helt tydligt snart på väg mer mänskor, såpass många rum har vi redan färdiga.

Jag var nästan färdig när plötsligt min telefon ringde och det var en av ledarna. Han sade att jag skulle ringa till förläggningens chef och att det handlar om jobbet där. Mycket riktigt. Jag ringde chefen från bilen på väg hem och hon sade att alla ledarna under rapporten hade sagt positiva sakern om mej när vakten varit och anmält att jag kommit och därför ville hon erbjuda mej jobb! Tyvärr verkar det bara så att lönen är sämre än min nuvarnade och jag därför knappast kan ta emot en heldagsplats. Däremot funderar jag på att låta mej anställas som extraknäckande som kan kallas in vid behov. Jag kunde ju jobba lediga dagar och ibland någon kväll.

Speciellt med tanke på att jag kanske snart blir föräldraledig, vore ju inte ett extraknäck på flyktinganläggningen någon dum idé…? Skulle ha så lust att börja heldagsjobba där, men både med tanke på pengar, bil och förekommande föräldraledigt vore det ju dumt… Men drömma kan man ju alltid. Jag väntar ännu på att få den exakta summan  på vad grundlönen skulle vara på min e-post, men tyvärr tror jag det är för lite för att kunna byta… Men vi skall se.

I alla fall var det ju en superkomplimang att alla ledare gärna ville se mej som sin arbetskamrat! ❤ Är litet stolt, faktiskt!