Och hoppsan, där gick en vecka till!

Skulle med P till tandläkaren för det har lossat en plomb från hans brutna framtand, och de sade att den borde repareras ganska brådskande. Fick i all hast ta ut en semesterdag, för alla tider de hade att erbjuda var ju mitt på dagen. Det var i fredags.

Först ringde de att tandläkaren blivit sjuk. Anyway, så lyckades de omboka oss till en annan tandläkare, turligen här i närheten där vi bor. Jag hade i varje skede berättat att P är MYCKET tändläkarrädd, i torsdags arbetade han upp en sådan nervositet att han till sist spydde… så jag sade att de måste ge honom någon form av medicinering för att få jobbet gjort.

Vi var i god tid på plats och jag gick omkring och knackade på alla dörrar för att få sagt att vi kommit. Efter ca 15 minuter kom det äntligen någon och öppnade och efter ytterligare fem fick jag tala med tandläkaren. Phuri hade vid det laget redan smitit ut 2 gånger och satt och grät och snorade.
Döm om min ilska när tandläkaren först sade att man inte kan ge medicineringen för att den tar så länge att verka…. Jag sade att vi minsann har varit på plats precis när telefontjänsten sade att vi skulle och dessutom väntat 20 minuter på att få tala med någon. Då frågade tandläkaren ifall han ätit något och det hade han ju. Varpå tandläkaren klämde fram med att man INTE FÅR ÄTA PÅ 6 TIMMAR INNAN MAN SKALL FÅ FÖRMEDICINERING. Eftersom tiden var 12.30 var det ju klart att han ätit!!! För det hade varken personen jag ursprungligen talade med igår, eller den som ombokade tiden idag, sagt något om!

Tack så mycket Esbo stad för att jag förbrukat en semesterdag med en gråtande och snorande unge i det här skitvädret! Och allt för ingenting. (Edit. Drömmis tog det på måndag och allt hade gått bra. P hade lallat och sjungit i fyllan och villan för surpuppan till tandläkare… :D).

 

Jag var i söndags till flyktingcentret. Hade varit på lillajulsfest med jobbet på lördag kväll, så jag sov litet längre än vanligt. Hade med flit bara druckit litet vin, för att inte följade dag skulle gå till spillo.

Först sorterade jag kläder i lagret. De har äntligen fått litet ordning på hur de skall ha det och det blev nu så att barnens kläder har ett rum i bottenvåningen, kvinnornas ett i andra våningen och männen ett i tredje. När J kom från deras rapportstund (som jag alltid tycks lyckas komma dit under) gick vi tillsammans och förde de sorterade klädpåsarna till de olika våningarna. Om de ännu är ouppackade när jag går dit nästa gång får jag fortsätta från det.

Sedan gick vi omkring och skötte litet det ena och det andra: en jacka och en mössa åt en kille som tidigare sagt sej behöva dessa, huvudvärkstablett åt en, kolla läget i ett av de separata husen där det tidigare varit lite groll mellan familjerna, ner och kolla ifall det behövdes hjälp med matserveringen (vilket det inte gjorde), kolla några mänskors tandläkar- och taxitider för följande morgon… osv. Drömmis skulle komma och hämta mej kl. 19, men så blev han försenad så jag gick in. Där satt några av de vuxna i familjern och pratade. Jag slog mej ner med dem och frågade för sällskaps skull vad det var de drack. De ble så förtjusta och ville absolut hämta mej en egen mugg av den varma örtdrycken de satt och smuttade på. Det var riktigt gott och de var så förtjusta av att ha med där och att jag gillade drycken att det var riktigt rörande. Det är nog sådana små pratstunder när man får ha med männskorna där att göra, som är det allra bästa med frivilligarbetet. ❤ Inkommande veckoslut har jag hela 4 dagar ledigt så då skall jag säkert dit flere dagar.

Kolla förresten på denna på Youtube. Det är en reklam, men gjord med finess på en av finnarna älskad låt av Eppu Normaali, som alltid varit en sorts definition av finnarna deras värderingar och vardag. Nu är det gjord en litet ny version som utmanar med att det är ”nyfinländare” som uppför denna nationalskatt.

 

Annat positivt. Socialen ringde om Barn1 och hens ärenden. De tyckte, som jag, att det finns flere riskfaktorer inblandade: för mycket nätter borta, ovillighet att hålla sej till husets regler, alkohol, ingen skola och inget jobb. De har nu tagit hen som kund och skall träffas regelbundet. Jag skall hålla dem ajour om hemsituationen. Veckoslutet gick ganska bra. Barn 1 hade ett på kompisar övernatten både fredag-lördag och lördag-söndag och allt var frid och fröjd. Vi följer med läget. Hen skall träffa socialen på nytt nästa vecka.

Mamma är hemma från sjukhuset och vi är på stand by om hur det skall gå med foten. Tillsvidare inte planerat någon amputation, utan de följer med inflammationsvärden och hur såret ser ut. Hon har nu rullstol och är beodrad att gå minimalt med foten.