I onsdags och torsdags jobbade jag första gången med lön på flyktingcentret. Jag har väl talat tidigare om att jag erbjudits jobb, men inte har möjlighet att ta emot ett heldagsjobb pga att min dåliga försäljarlön inklusive tillägg är en hel del bättre än den jag skulle få på centret. Jag sade i något skede att jag nog kunde tänka mej att jobba som vikarie/vid behov inkallad ledare på mina lediga dagar och en dag när jag var där som frivillig frågade en av de ansvariga ledarna om jag kunde skicka henne mina lediga dagar. Det gjorde jag och så kom det jobbturer som sms.
Onsdagen, som var en morgontur, var litet tråkig. Det var så många på jobb på morgonen, så jag fick inte göra så mycket som jag skulle lärt mej något nytt av. I torsdags hade jag sedan kvällstur (slutar 22) och det var mycket roligare. Det började med att vi på eftermiddagen hade rapport. Det är ett möte där alla morgon- och kvällsturare är med på och jouren går igenom vad som hänt under det gångna dygnet eller ska hända under det inkommande som är värt att veta. Det kan vara allt som kommande utfärder och resor som någon av de boende skall göra, till bråk mellan dem, info om förflyttningar, någon som verkar deprimerad som är värt att hålla ögat på etc. I torsdags var det dags för den månatliga utdelningen av den lilla summa pengar som flyktingarna har att leva på när de bor på en anstalt där det serveras mat. I Finland tycks den vara ”hela” 76,- för en vuxen, dvs dryga 2 euro per dag. Det skall sedan räcka till allt utom mat: eventuella godsaker, cigarretter, kosmetika, allt sådant.
De har börjat med ett sådant system att de har en ”infolucka” öppen två gånger i dagen, där de boende kan komma och fråga eller be om aktuella saker och problem. Jag fick – andra arbetsdagen till ära!- sitta i infon igår… 😀 JAg skrattade och sade att jag säkert är den mest välinformerade av arbetarna där, men jag klarade mej faktiskt helt bra. Det kom frågor om det ena och det andra. Det jag kunde svarade jag på, resten lovade jag kolla upp. (Vilket jag förstås gjorde).
Annars är det att gå omkring med radiotelefonen i bältet och lösa problem allt efter de kommer. Uppgifter jag bla gjorde var: hjälpa en kille som inte fick prepaidkortet att funka i sin mobil (ringde till operatören), tog emot frivilliga som kom för att dra en finskalektion (sökte redan på deltagarlistor och undervisningsmaterial), hjälpte folk att fylla i sina blanketter om nästa månades penningbidrag, delade ut ovannämnda summa åt en familj, skaffade namnundertäckning av ett otal personer på ett inofficiellt ID-kort som de håller på att laga åt alla boende på anläggningen. De skall sedan lamineras. Promenerade omkrin i ett antal wc:n och badrum och satte upp plakat om vad man får och inte får göra där. Hämtade några klädesplagg åt några personer. Osv. Detta är bara exempel på hur dagen kan se ut för en ledare på flyktinganläggningen. Så är det ju kontakter med jurister för personer som fått utvisningsbesked och vill försöka överklaga, men det har jag ännu inte skött.
Gissa om det var kulturchock att gå tillbaka till det egna jobbet i det stora varuhuset i fredags? Att betjäna kunder som knorrar om det ena och det andra, tex på en kaffemaskin som kostar över 1000,- samtidigt som jag just har jobbat med mänskor som skall klara sej hela månaden på 76,-!!! Det är…ja, annorlunda. Men samtidigt är det ju lättare med ett jobb där man inte behöver vara så alert hela tiden. För det får man nog vara på flyktinganläggningen. Jag är inte på något sätt rädd, men alert och vaken skall man nog vara hela tiden. För vad som helst kan hända, så väl yttre som interna saker. Som tur är det ju dygnet runt bevakning där och vi samarbetar nära med vaktfirman som bemannar stället. Det är bara vissa samma vakter som alltid jobbar där och de är ju väl insatta i sina rutiner och säkerhetsföreskrifter.
Mera om flyktingförläggningen senare. Jag är som sagt nu avlönad ledare där och kommer att jobba ca 1-2 ggr/vecka.
Filed under: jobb och studier, värden omkring | Tagged: flyktinganläggning, flyktingar, Röda Korset | Leave a comment »
) Så nu skall jag jobba både som frivillig och som flyktingledare där. Åtminstone ett tag. De har en ryslig brist på personal iom att flere av de ursprungliga ledarna har slutat eller sagt upp sig. Det är ju ett psykiskt tungt och stressigt jobb, men jag har förstått att det också är fel på anläggningens ledning och dess oförmåga att föra saker vidare och utveckla fungerande rutiner och arbetssätt. Samt att de anställer för få ledare. Det är nog tur att jag beslöt mej för att inte helt lämna mitt eget jobb utan bara lite extraknäcka där – så länge det känns roligt. Och sålänge det inte känns för jobbit för familjen. Jag har tänkt att jag bara skall ta vardagsturer. Om jag har ledigt veckoslut går jag max en sväng dit som frivillig…
Livet med P - en adoptionsblogg 