Lösenordsskyddad: Bilder från flyktingcentret

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Veckan som gick

Berättade jag redan att min MLL-vän ångrat sej? Nej, det gjorde jag visst inte. Hon hade kontaktat kontaktpersonen dagen innan vi skulle träffas, och sagt att hon vill dra sej ur… 😦 Jättetrist! Men iofs förståeligt eftersom hon har mycket med både jobb/språkstudier och små barn hemma. Men ledsamt i alla fall!

Dottern gjorde riktigt bort sej med sin praktikplats i fredags. Både jag och Drömmis skulle vara tidigt i stan och jag tänkte att jag ringer och kollar att barnen kommit upp sedan när klockan är närmare 8. H och P hade mycket riktigt kommit bra iväg i tid, men S’s telefon var urkopplad! Nuförtiden när alla vaknar med hjälp av mobiltelefonens väckningsfunktion är man ganska hjälplös… Jag anade redan i det här skedet att det kommer att gå illa med hennes vaknande, men HUR illa det skulle komma att gå kunde jag inte ens tänka mej… Wait for it…. 🙂 … hon vaknade efter klockan 13! Japp, halv tvåtiden såg jag att telefonen blivit ikopplad igen och jag fick tag på henne. Mycket riktigt, hennes telefon hade laddat ur sej på natten och hon hade sussat sött i sådär 12-13 timmar! Hoppas hon nu inte helt sabbat sin möjlighet till fortsättning på praktikplatsen på grund av detta.

I lördags gjorde jag min andra arbbetstur på den ”närliggande” (fastän det är nästan 30 km att köra…) flyktingmottagningen. Det var ännu trevligare den här gången, både arbetskompisarna som var symppiga och uppgifterna givande. Vi gjorde som förra gången först morgonmål, sedan gjorde vi en tur till den andra byggnaden där endel av famljerna bor. Vi samlade med oss matbrickor som de burit med sej dit och så gick vi och väckte familjerna för att berätta att de fick komma till klädlagret en viss tid för att få 3 plagg som de tyckte de behövde per man.

Sedan gick resten av turen när vi sökte fram och provade kläder med de boende. De flesta familjerna är från Irak, men det fanns några enstaka från Somalien, Afganistan och Syrien också. Allt från ensamstående till familjer med 4 barn, pappa-dotter, pappa med två söner, osv. Där knagglade vi oss fram med teckenspråk och dålig engelska för att förstå varandra och försöka hitta klädesplagg som motsvarade vad de var ute efter. Som tur hittade vi flera stycken som var riktigt bra, men någon enstaka var sedan så kräsen att inget riktigt dög… Givande var det i alla fall och kul att göra en sådan uppgift att man fick ha med familjerna mera att göra. Fyra timmar gick jättefort. Nu har jag fått som donation av mina vänner ett klädräck och galgar som jag skall föra dit som man kan hänga upp  vinterjackor på. Som det nu är, finns där bara hyllor och det är inte värdens mest praktiska för tjocka kläder. Lägger i nästa inlägg bakom lösenord några foton…

På lördag var jag för en gångs skull ute med arbetskompisar och festade litet. Vi hade först skolning som Nespresso ordnade och sen bjöds det på vin, läckert smått tilltugg och förstås…kaffe! Var jättekul och informativt. Plus att man inte kan underskatta kontakternas betydelse för skötseln av dagliga ärenden.

Specialkaffe med kokos och kinuski…

Nespressos baristor och butikschef