Tiden går…

 

Det här inläget blev på hälft för tre veckor sedan, men jag publicerar det i alla fall…

På flyktingcentret senast jag var där fick jag göra mej riktigt nyttig. Det hade igen kommit några nya familjer som ännu inte hade hunnit få några kläder. Jag och en annan frivillig som var där, tog oss därför an att knacka dörr och ta en familj i taget för att se vad de hade behov av i klädväg och ge dem det. Under närapå fyra timmar hann vi bara med tre rum, men det var mycket givande. Tre familjer med totalt 12 medlemmar fick vi klädda. Det var mycket talande när jag frågade en av männen vad han hade behov av och han tittade ner på sej själv och sade: -”Det här är vad jag har…” Jag lyckades som tur hitta honom allt annat utom nya boxers, för de hade av någon ogrundlig anledning tagit slut.

En av papporna jag just fått ”klädd” och skämtat och skojat med i klädrummet fick jag litet senare se gråtande. Hans fru hade också fått nya kläder av mej och när vi gick ner tillbaka, stod det en skock med mänskor och några ledare och vakter utanför deras dörr. Det visade sej att deras son hade forsande näsblod och jag fick sedan höra att pojken har cancer.

Det är så litet man vet om dessa mänskor och vad de har att bära på i sin ”ryggsäck”. Jag hoppas den här familjen får stanna och får all hjälp man kan erbjuda dem i Finland.