Lösenordsskyddad: Bilder från Turkiet

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Pirrigt värre

Håller på och packar. Imorgon bär det av. Planerna måste redan ändras och planB blev att flyga till Istanbul och därifrån flyga vidare till en mindra plats som heter Usak. Där bor Hs pappa nuförtiden (tackochlov att vi i tid fick veta att han flyttat!) och där kommer vi att stråla samman med resten av familjen som kommer. Mamman och den yngste brodern har just åkt 35 timmar buss (!) för att komma dit från Kurdistan. Den andra brodern har likaså åkt timtal för att komma dit från det stället i Turkiet där han bor och är som asylsökande. Det är stort och pirrigt! Igår var H uppspelt och sprudlande förväntansfull. Idag är han tystlåten och nervös. För allt. Han har inte sett sin familj på 3,5 år, pappan på ännu längre. Han har föräldrats till utseende, blivit äldre, tappat hår, lagt på vikt. Och så är det ju jag. Men de vet ju att jag är äldre så det kommer inte som någon överraskning. Och foton har de ju sett. Men pirrigt i alla fall. För oss båda.

Träff i Turkiet

Jag minns inte om jag tidigare skrivit om att jag köpte flygbiljetter till Turkiet till H i födelsedagsgåva. Turkiet därför att hans pappa bor där med sin ”andra” familj och fadern är rätt till åldern kommen. Fastän H inte vill tänka eller tala om det, är faktumet ändå det att eftersom pappan kämpar med sin hälsa, är det en tidsfråga när han kommer att lämna det jordiska livet. Eller, nåja, han är väl inte mycket äldre än min mamma, men för en man som levt i Mellanöstern största delen av sitt liv, torde den förväntade livslängden vara kortare än för en europeisk kvinna. Det är i alla fall vad H själv påstår, att det bra kan hända att han dör före mig fastän jag är så mycket äldre. I alla fall är det snart 5 år sedan H sett sin pappa senast och lika så 3,5 sedan han sett mamman och de syskon som inte flydde med honom 2016. Han har en bror som flytt från ISIS först mycket senare och jag minns mycket väl de spännande telefonsamtalen och messande när H försökte organisera flykten via Syrien till Turkiet för honom. Denna bror bor nu ca 600 km från pappan men vi hoppas träffa honom också.

Anyway.
När nu sommaren närmade sig och vi hela tiden räknar pengar för att klara oss från en lönedag till en annan, tänkte vi att vi kanske får skippa hela resan i alla fall. Men så hörde H att hans mamma och lillebror tänker försöka söka Visa för att också komma till Turkiet och träffa oss! Så nu lade vi in en ansökan om visum för H och fick det redan inom ett par dagar. Tyvärr kan de lynniga turkiska myndigheterna på Istanbuls flygfält ännu sätta käppar i hjulet för oss. Det hade de gjort för Hs systers make. De hade helt enkelt vägrat honom inträde i landet pga att han lämnat landet illegalt tidigare. Om det går på det sättet får man bara snällt sätta sig i följande plan tillbaka hem (och dessutom betala för det!).

Planen (som den ser ut idag) är i alla fall att flyga till Istanbul, hyra bil, köra till ett ställe som är i närheten av var fadern bor- men inte samma by- och sedan besöka honom en eller flere gånger och förhoppningsvis få besök eller besöka mamman och två bröder. Sedan köra tillbaka till Istanbul och kanske spendera ett par dagar där. Hur vi skall klara ekonomin vete fåglarna. Som sagt blir det inte just något över per månad så vi måste verkligen leva sparsamt.

Relationen till den ”andra” familjen är litet spänd, eller åtminstone känner H det så. Det är en muslimsk tradition som H defnintivt inte annammat, detta om att ha två eller flera fruar och familjer. Efter att ha hört till den ”andra” familjen i alla dessa år förstår han verkligen hur det känns att bli bortvald. Hs mamma är alltså den äldre hustrun som pappan egentligen i praktiken övergav när han flyttade med den nya och yngre familjen till Turkiet. Före dess bodde nog familjerna i samma stad och pappan besökte väl dem bägge. H känner och har kontakt med en av halvbröderna, men vill nog helst inte träffa någon annan i den familjen när vi åker dit. Pappans hälsotillstånd tillåter antagligen inte att träffa honom på tumanhand men kanske då med den äldrsta sonen från den andra familjen. Jag tror inte att mamman ens har någon kontakt med pappan, det tillåter väl inte riktigt den andra familjen. Men gifta är de fortfarande och mamman frågar alltid av H och syskonen om de pratat med eller vet hur pappan mår…

Summa summarum så är ju allt väldigt spännande. Det blir ju definitivt inte en avslappnande semesterresa för min del men spännande och litet roligt att träffa Hs familjemedlemmar. Och säkert för dem att träffa mig. Jag är ju nog orolig för vad de ska tycka om att jag är så gammal men H säjer att det vet de redan och att jag inte ska oroa mig. Kanske han har rätt. Tänken på att är mindre än 10 år yngre än hans mamma känns ju litet obehaglig. Men å andra sidan känner jag ju hans familjemedlemmar i Finland och de gillar mej ju, så kanske jag faktiskt oroar mig i onödan.

I varje fall skall jag reservera ett hotell/motell/hostel/lägenhet någonstans var det finns strand och saker att titta på. Helst gym också. Jag antar att H kommer att sittan 24/7 och prata med sin familj och då kan jag nog tänkas bli ”litet” uttråkad… 😉