Dold rasism (så väl att man knappt märker den)

O kom hem med skoltaxin som vanligt. Jag var den här gången hemma före honom och gick för att öppna ytterdörren och blev och väntade då han klev ur taxin. Han brukar ha lurar och telefon och ryggsäck och diverse klädesplagg så det tar ibland en stund och kan krävas bärhjälp.
Taxichauffören blev och tittade på oss några sekunder.

O hade redan klivit förbi mig in i tamburen när chauffören vevade ned rutan och frågade: ”Är det rätt kille till er”? Jag skrattade till och sade att jag knappast släppt in honom annars. Först när jag stängt dörren efter oss gick ljuset upp. Orsaken att han frågat så var ju naturligtvis att jag och O ser etniskt olika ut.
(Fun fact: chauffören var mörkhyad…)
Knappast rasistiskt menat, tänker någon. Kanske inte i den meningen att ”elakt menat”. Rasism är ju bara inte alltid elakt menat utan per definition att bli olika behandla pga av sitt etniska ursprung. Och den rutan kryssas utan tvekan för. Om killen varit en linlugg hade chauffören aldrig undrat om han verkligen hört hemma hos mig.

Funderingar inför tredje klassen

Vi är jättefundersamma just nu beträffande två saker som gäller Ps skolgång.

Svenskspråkinga elever i Finland läser finska som obligatorisk från 3:e klassen och nu skulle det vara dags för P att börja i höst. Elever som har ena föräldern finskspråkig, väljer oftast ”mofi” (dvs modersmålsinriktad finska) och de som har ett helt svenskspråkigt hem väljer oftast ”nyfi” (nybörjar finska). Enligt den här logiken borde ju P börja läsa mofi, för hans pappa är finsktalande och P talar finska med honom. MEN. Eftersom P:s speciella behov rör just språket: språkförståelse, uttryck, uppfattande av allt abstrakt är hans språkkunskap på finska heller inte alls på den nivå som en ”vanlig” tvåspråkig elevs. Ett av problemet är ju det att P är den ena av två kommande treor på småklassen. Den andra eleven är från ett helsvensk hem och kommer mao antagligen att läsa nyfi. Och eftersom specialeleverna är så få, antar jag att de kommer att intregreras i de vanliga grupperna med barn utan språkliga svårigheter. Jag minns att det fanns utmaningar redan för S och H när de började läsa finska för flere år sedan. Då utgår man att vardagsspråket  både i skrift och tal är ok och hoppar direkt på att läsa mera krävande texter och diskutera runt dem – på finska förstås. Nybörjar finskan är ju sedan ett språk helt för nybörjare, för dem som inte talar eller förstår språket alls sedan tidigare.

För P skulle en grupp där man lekte, spelade och pysslade med och runt finska språket vara superbra. Inte en grupp där ingen kan något alls sen tidigare, men inte heller en grupp för elever utan språkliga svårigheter som genast ger sej i kast med nyanser av det finska språket.

I vilkendera gruppen hör P hemma?

Det andra vi funderar över är eftis. P har ju nu i två år åkt taxi efter skolan hit till vår närskolas eftis. Hiittills har han kunnat gå hem därifrån, men från hösten kommer vår eftis att flytta tillbaka till sin egentliga plats. Efter det skulle vi antingen måsta hämta honom med bil från eftis eller sedan låta honom åka buss hem. Han har ju rätt till bara två taxiresor per dag: till och från skolan.

Andra alternativet är att han skulle börja på sin skolas eftis. Minuset med det är det att det är en stor skola och följdaktilgen också eftisen har 50-60 barn, I vår närskolas eftis har de varit 15-20 barn. Fördelen med näreftisen är ju också det att det är andra kompisar, sådana som bor här i norra Esbo. P skola ligger ju ca 25 km härifrån , så inga av skolkompisarna bor ens någonlunda i närheten.

Det skulle inte vara något problem om inte P själv plötsligt fått för sej att han skulle byta till skolans egen eftis. Vi är tveksamma och tror att det kanske bara är en nyck av honom.  Att han tycker det vore skojigt med ett nytt ställe och nya leksaker. Men i längden skulle det kanske vara bättre med vår lilla naturnära eftis här i närhe

På en gång tycker jag det är en för stor svår fråga för att låta P välja själv. Men samtidigt vill man kanske inte gå direkt emot hans vilja heller. Svårt att besluta. Hur skall vi välja rätt?

Kul dag

Idag har det varit en spännande och kul dag för lilleman. Han har tjatat länge om att han vill prova på att bowla och nu hade de varit första gången förra veckoslutet medan jag jobbade. P har efter det suttit och räknat sina slantar gång på gång under veckan och sagt att han skall gå och bowla och betala SJÄLV. Det tyckte vi kanske var litet onödigt, men vi tänkte att vi för en gångs skull skulle göra nåt alla ihop.  P var alldeles ifrån sej när han väntade på att vi skulle fara. Speciellt när syrran var helt ofärdig när vi skulle åka och vi måste ringa och skjuta upp den reserverade tiden med en halv timme… I bilen på väg mot Sello (köpcentret bowlinghallen ligger i) sade P att det killar i magen av spänning för bowlingen… ❤

Det var faktiskt jättekul! Vi hade 1,5 h reserverat och på den tiden hann vi precis spela två omgångar. Jag var helt urdålig i början, men började så småningom få nys på det hela igen, så jag tror inte ens jag blev sist i poängen. P hade små kanter längs banan när han kastade, som hjälpte hans klot att hållas på banan. Men inte ens de gånger han inte fällde nån kägla blev han ett dugg ledsen.  Han är som tur ingen dålig förlorare i andra spel, heller.

Efter bowlandet var vi in till Sello och köpte telefon åt P. Ni kan tro att han nu är stolt som en tupp och tänkte igen gå upp i limningen av otålighet! Att först måsta vänta ända TILLS I MORGON innan den är laddad!? Och så kom jag på att beställa SIM kortet åt honom först nu, så det kommer att ta några dagar innan det kommer. Han var redan ute till postlådan ett par gånger för att titta om det kommit, trots att jag knappt tryckt på Sänd för beställningen ännu (och dessutom kommer det ingen post på söndagar). 😉

På dagen kom det förresten sms med nästa veckas skoltaxins hämt-tider. Det där med taxi tycker jag nog att är litet spännade, jag med. Tänk att vår P strax är en skolpojke!