Har för sovit alldeles för lite. När man en gång är ensam hemma passar man ju på att vaka (framför datorn) men sen när jag gick och lade mej vid halv tre snåret kunde jag inte somna. Måste ta Phuris kudde från hans säng och dofta på den. Det får ni inte berätta för M, då tror han ju slutgiltigt att han blivit utbytt (vilket han nog annors också tror).
Det är inte enkelt att ha två “rivaliserande män” i sitt liv. Det är faktiskt ibland som om M och P skulle vara svartsjuka på varandra! Av P kan man kanske förstå det - han har äntligen fått en mamma och han vill inte dela med sej! Men M… Vi hade ett litet gräl om detta i förrgår kväll på landet. Ett tyst gräl - ilsket fräsviskande närmast - eftersom P sov i sin säng brevid oss, S och H i rummet brevid och momi i nedre våningen. Grälet kom sej av att jag funderade (högt) om jag sen också skulle borda åka tillbaka till landet igår efter kerhon (vilket jag nu sen alltså inte gjorde). M tog det som ett uttalande om brist på förtroende för honom, vilket det inte alls var. Jag, i min tur, upplever det otrolig irriterande och faktiskt omanligt att han inte kunde inse att det var Phuris känslor och inte hans (nej, tyvärr faktiskt inte!) jag tänkte på. Jag hade det ännu i färskt minne hur konstigt P uppförde sej efter vår bröllopsdag och kom på att han nu för andra gången skulle vara över natten utan mej. Men M tyckte att mina funderingar visade att “pappa inte alls räknas”. Kanske tanklöst av mej att ens kasta fram tanken, men onödigt stingsligt av M att bli så arg.
I går hade vi alltså vår kerho. Vi var hos M i Grani. De bor i ett höghus och har en fantastisk utsikt från en otroligt stor balkong. Hon och hennes man (som kom hem senare) är “barnfria” hela veckan. De har en famo och fafa som tar hela gänget med kusiner på besök samtidigt. För en vecka! *avundsjuk* (Inte för att jag ännu skulle släppa ifrån mej Phuri, men så där i princip). Vi hade jättetrevligt. Jag har tidigare sagt hur värdefullt det är med gamla vänner, men jag säjer det igen! Såna som vet nästan allt om dej. Dina familjerelationer, de har kanske gått i samma skola och känner dina gamla klasskompisar, ni vet. Som man inte just behöver berätta bakgrundsfakta åt. Det blir massor barnprat (ja, det blir det ju, det var svårt de åren man kämpade mot barnlösheten), skvaller om gemensamma bekanta, lite klagande på gubbarna, lite skrytande/berömmande av desamma. Semesterplaner, allt sådant. Det blev mao ganska sent (för att vara en vardagskväll), jag var hemma först vid elvatiden. Och så blev det ju att parkera sej framför datorn igen med en kvällssmörgås för sådär en ….hmmm…. tre-fyra timmar.
Uhh, nu får jag försöka skärpa mej. Jag har en hel del uppgifter att göra innan jag på eftermiddagen styr mot landet igen. Gräsklippning, hänga upp tvätt, plocka ihop grejer som behövs till landet, städa efter mej, mata katter, byta kattsand, och till sist åka till Sello med en billast med skräp för återvinning… sånt man inte vill ska vänta hemma när man återvänder nästa gång.
Men jag skriver igen. Det går helt ok att blogga via mobilen på landet även om man inte ser helheten så bra. Styckebyten och sånt kan bli litet misslyckade, ha överseende…!
PS Det kanske låter för er som läser som om jag och M grälade i ett. Det gör vi nog inte :). Men dels fyller ju bloggen funktionen att jag får skriva av mej och dels vill jag berätta för er som ännu väntar ert första barn hur det kan bli. Att livet inte är alltid är så enkelt, fastän man fått sitt älskade och efterlängtade barn. Och att det kan vara speciellt svårt när det barnet favoriserar den ena föräldren, som i vårt fall. M har det nog inte lätt på det sättet!
Min mamma berättade att min gudmor har sagt att hon alltid får huvudvärk vid väderleksförändringar. Och just förändringar från sol till regn.
